Uncategorized

It is time to discuss institutional suppression within Swedish academia

Swedish: Det är dags att lyfta frågan om institutionellt förtryck i Sveriges akademiska värl

Disciplines which are judged by the peers, like academia, suffers from institutional suppression where the career trajectory of young fellows often remain highly influenced by their senior counterparts. Here I would like to highlight how academic inbreeding, idea suppression, authorship crisis and taking the paper hostage can break young researchers’ carriers.

Eric Weinstein coined the term distributed idea suppression complex (DISC) to define such phenomena. DISC is an autoimmune disorder hence the gate-keepers of Swedish higher education authorities (HEA) e.g. Swedish research council, doctoral student associations, doctoral student ombudsman, local and nationwide governing bodies are incapable of tangible actions to slip the DISC. Here are some of the prominent components of DISC in a Swedish context:

 Academic inbreeding: This is an open secret. In past, reports highlighted the practice of academic inbreeding where e.g. tenure-track assistant professors, PhD students, Postdocs were hired by departments associated with the same or neighbouring department. Not only such practice flies in the face of ‘equal opportunity employment’ but most importantly it hinders heterodox thinking and big BOLD ideas. Academic inbreeding is in action in many departments of LU easily identified if you track back and make a graphical network which highlights past employment and collaboration of assistant/associate professors in a particular department. 

Idea Suppression: It is a common practice in academia. In Sweden, doctoral students are overly dependent on principal investigators (PIs) in terms of idea generation. In many cases where doctoral student bring new ideas, it is subjected to extreme resistance by PIs – who are handicapped by their directed research grants. It turns ugly when the same idea or its modification later gets published in leading academic journals. Such practices often get unreported due to uneven power dynamics in the academic hierarchy. 

Taking the paper hostage: Seamless dissemination of the research is not only necessary for future development but it can make or break the career of doctoral students and postdocs. But research papers can be taken into a hostage by PIs. The excuses for such act are ‘busy in teaching over prolonged period’, ‘lack of communication between multiple PIs’, ‘never ending need of minute alterations’, ‘PIs forget the components of research due to prolonged detachment’ etc. 

Authorship crisis: An author in a research paper should be a person who has substantial contribution on the research project. But in modern scientific practice authorships in papers are recieved for being a co-supervisor who only sits in the meetings, providing nothing but initial test samples, being a co-applicant in a grant or just being a friend of a PI who has overlapping research interests. This kind of practices dilutes the real contribution of young researchers. The ugly truth is if an individual stands up against such practices then there is a high chance that their voices will be silenced and the act of resistance might compromise their academic career.

The components of DISC are not bounded by any law within Swedish higher education and often head of the departments are incapable solving such conflicts in an effective way – academic inbreeding is a factor here too. I hope that this article will start conversations about DISC within academic establishments and would love to connect with individuals who encountered DISC within LU and other Swedish institutions. 

Swedish version

Discipliner som bedöms av kollegor, som i den akademiska världen, utsätts för institutionellt förtryck där unga forskare långt fram i karriären ofta fortsatt står under starkt inflytande av personer i högre ställning. Här vill jag lyfta fram hur akademisk inavel, undertryckande av nya idéer, en författarskapskris och praxis att ta vetenskapliga uppsatser som gisslan kan förstöra unga forskares karriär.

Eric Weinstein myntade begreppet distributed idea suppression complex (DISC) för att definiera sådana fenomen. DISC är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att grindvakterna i det svenska högre utbildningsväsendet, t.ex. Vetenskapsrådet, doktorandföreningar, doktorandombudsmän, lokala och nationella myndigheter saknar förmåga att vidta åtgärder för att undvika DISC. Följande är några av de framträdande beståndsdelarna i DISC sett i ett svenskt sammanhang:

Akademisk inavel: Det här är en välkänd hemlighet. Genom åren har olika rapporter pekat på rutinmässig akademisk inavel, där exempelvis forskarassistenter, postdoks och doktorander anställdes av institutioner med anknytning till desamma eller närstående institutioner. Inte nog med att sådana rutiner står i konflikt med principen om ”lika anställningsmöjligheter”, en ännu viktigare aspekt är att de motverkar oliktänkande och stora DJÄRVA idéer. Akademisk inavel kan noteras på många institutioner vid Lunds universitet genom att gå tillbaka och göra ett grafiskt nätverk som visar tidigare anställningsförhållanden och samarbete mellan forskarassistenter/lektorer på en viss institution. 

Undertryckande av idéer: Detta är ett vanligt förfarande i den akademiska världen. I Sverige är doktorandstudenter ofta överdrivet beroende av forskningsledare för att ta fram nya idéer. När doktorandstudenter presenterar nya idéer möts de i många fall av massivt motstånd från forskningsledare – som är bakbundna av sina riktade forskningsanslag. Det hela förvandlas till fulspel när samma eller liknande idéer senare publiceras i ledande forskningstidskrifter. Sådana tilltag undgår ofta rapportering på grund av den ojämna maktdynamik som råder i den akademiska hierarkin. 

Tar vetenskapliga uppsatser som gisslan: Välfungerande spridning av forskningsresultat är inte bara en förutsättning för kommande framsteg, utan kan också utgöra skillnaden mellan framgång och misslyckande i doktoranders och postdoktorers karriärer. Vetenskapliga uppsatser kan emellertid tas som gisslan av forskningsledare. Det hela ursäktas med att de är ”upptagna med undervisning under en längre tid”, ”bristfällig kommunikation mellan olika forskningsledare”, ”ett outtömligt behov av detaljerade ändringar”, att ”forskningsledare glömmer forskningens olika delar på grund av längre perioder utan engagemang” osv. 

Författarskapskris: Författare till en vetenskaplig uppsats bör vara personer som har gett ett betydande bidrag till forskningsprojektet. Men enligt dagens vetenskapspraxis tilldelas författarskap i uppsatser till personer som är en av flera handledare och bara sitter med på möten eller som enbart tillhandahåller inledande testprover, står som medsökande på en anslagsansökan eller helt enkelt är vän till en forskningsledare och har överlappande forskningsintressen. Den här sortens praxis förminskar betydelsen av de bidrag som unga forskare ger. Den hemska sanningen är att om någon invänder mot sådana metoder finns det en hög risk att de tystas ner och att protesterna kan försämra deras akademiska karriär.

De olika beståndsdelarna i DISC är inte reglerade i någon förordning för högre utbildning och ofta saknar institutionens prefekt förmåga att lösa sådana konflikter på ett effektivt sätt – även här är akademisk inavel en bidragande faktor. Jag hoppas att den här insändaren kan bli startskottet för en diskussion om DISC och vill gärna få kontakt med andra som har stött på DISC inom Lunds universitet och andra svenska institutioner. 

Note: Few months back I submitted an opinion piece to prestigious Lund University Magazine (LUM). The previous editor appreciated my article and promised to publish the opinion piece in Oct 2021 issue but the new editor refused to publish it by saying the following:

Hi Soumendranath,Unfortunately I find it difficult to publish your article. The first problem is that you no longer seem to bee employed here at LU. The other is that, by signing your article with your previous title, you direct your critic to the department of XXX , and according to the policy of our Magazine, must both sides give their point of views – and we do not have the space for that right now. Best regards,XXX

I tried to make them understand why it is difficult for graduate students or Postdocs to critic the university and some particular department during the time of employment but the editor remained adamant to her decision. Hence I am putting this opinion piece (both English and Swedish versions) and hoping that people who faced such challenges will unite. Feel free to contact me at bhakatsoumendranath@gmail.com , I would love to hear from you.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s